Sverige

Bönderna

På 1500-talet levde 90-95 % av alla svenskar i bondesamhället. De levde i byalag där bygemenskapen var viktig av flera skäl. Dels var man tvungen att samarbeta för att utföra arbetet och dels hade byn en viktig social funktion. Arbetet bestod av både åkerbruk och boskapsskötsel. Man odlade framför allt korn men också råg, havre och vete. Större delen av landet odlades i tvåskifte. Det innebar att hälften av jorden låg i träda. Det mer utvecklade treskiftet förekom i södra delarna av landet. Vid treskifte byter man det man odlar andra året och lägger sedan jorden i träda det tredje året.

Olika typer av avgifter förekom beroende på vem som ägde jorden. Självägande bönder, alltså de som ägde sin jord, betalade skatt till kronan. Dessa kallades skattebönder. Kronan ägde också jord som den hyrde ut. De som brukade kronans jord betalade dels en engångsavgift och dels en årlig hyra. Dessa bönder kallades kronobönder. Liknande villkor hade frälsebönderna. Jordägare var här adel, kyrka eller kloster. Också här betalades bönderna en engångsavgift och ett årligt arrende. Dessutom fanns godsen där arbetet utfördes av betald arbetskraft. De som gjorde arbete på gården hade dessutom arrenderade gårdar för sin egen försörjning.