Franska revolutionen

Borgerskapet kräver politisk makt

Frankrike var till stora delar fortfarande ett feodalt samhälle vid slutet av 1700-talet. Detta gällde i hög grad landsbygden. Adeln var starkt privilegierad och den strävade efter att få behålla sina privilegier samtidigt som ett ekonomiskt starkt borgerskap snabbt växte fram och krävde både politiskt inflytande och högre social status. Det handlade således om en maktförskjutning från adel till borgerskap. Adeln var på tillbakagång men hade fortfarande en stark ställning och borgerskapet var på framväxt men saknade politiskt inflytande som motsvarade den ekonomiska ställningen.

Kyrkan stödde adeln eftersom den liksom adeln var jordägare. Det franska samhället hade under en tid utvecklats mot större nationellt enhet. Det hade varit kungamaktens strävan, för att göra Frankrike starkare, men det ledde också till att oppositionen kunde agera mer enhetligt och landsomfattande.

I slutet av 1780-talet var det oroliga tider på grund av missväxt och en engelsk avspärrning av handeln med Amerika. Storbritannien och Frankrike stred mot varandra på andra sidan Atlanten. Frankrike stödde kampen för Amerikas självständighet och det påverkade också relationerna i Europa.

Till råga på allt rådde en finanskris i Frankrike som förvärrats p g a ökade militärkostnader och adelns skattefrihet. För att finna en lösning på de ekonomiska problemen sammankallade Ludvig XVI generalständerna för första gången sedan början av 1600-talet.