Napoleons krig 

Napoleon förde hänsynslösa krig i öster, söder och väster. 1812 hade Frankrike kontroll över en stor del av Europa. Två mäktiga fiender återstod emellertid, Storbritannien och Ryssland.

Därefter kom en vändning med motgångar både mot Ryssland och Storbritannien och Napoleon tvingades abdikera 1814.

1815 återkom han men blev slagen vid Waterloo av engelska och preussiska styrkor och tvingades åter abdikera.

Vid Wienkongressen, efter Napoleonkrigen, betonades maktbalansen i Europa. Ingen stat skulle få vara för mäktig. Vid Wienkongressen upphörde också det gamla tysk-romerska riket definitivt att finnas till genom upprättandet av Tyska förbundet. Napoleonkrigen kom också att påverka Sverige. År 1807 gick landet under Gustav IV Adolf med i kriget på Storbritanniens sida vilket ledde till att det dåvarande svenska Pommern snabbt ockuperades av franska trupper. Finland förlorades 1809 till Ryssland som vid det tillfället var allierat med Frankrike. Denna krigsutveckling blev startskottet för en serie händelser som ledde till att man i Sverige avsatte den då enväldige kungen och införde 1809 års regeringsform. Den kom att gälla fram till 1975 och innebar att makten delades mellan kung och riksdag, ett styrelseskick som var inspirerat av Montesquieus maktdelningsprinciper.