Socialdarwinismen

I mitten av 1800-talet kom Charles Darwin med sin ”Om arternas uppkomst” med teorin om hur utvecklingen kunnat ske från encelliga djur fram till de utvecklade formerna av liv vi har nu. Kortfattat hävdade Darwin att den starkaste överlever och kan föra sitt arv vidare. Inom vissa arter är utgallringen mycket stor. Dessutom är det så att det finns skillnader mellan olika individer. Några har längre ben, vissa beter sig på ett visst sätt o s v. Sammantaget leder det till att de starkaste och bästa egenskaperna går i arv och kan leva vidare via de individer som så småningom parar sig.

Darwin var mycket försiktig när det gällde att överföra sina slutsatser på människan. Han stannade vid djurvärlden. Men det fanns andra som såg att det också gick att använda teorin på människan. En sådan inriktning var Socialdarwinismen.  Den starkaste företrädaren för den här inriktningen var Herbert Spencer (1820-1903). Spencer menade att ett samhälle kunde utvecklas bara om de starkaste fick besegra de svagare. Konkurrens och urval var viktigt för att driva samhället framåt. Att ägna sig åt välgörenhet är på sikt skadligt för samhället. Ett samhälle i utveckling måste låta de starka ta för sig och konkurrensen i ett fritt liberalt samhälle leder till att utvecklingen kan fortgå.

Spencer betonade sålunda den ekonomiska friheten väldigt starkt. Men det fanns också en inriktning som ville betona den politiska och sociala friheten. Det var socialliberalismen.