Konservatismen

Man kan se konservatismen som en reaktion mot upplysningsidéerna och den framväxande liberalismen. En av de första företrädarna för konservatismen var Edmund Burke (1729-1797).

Burke reagerade kraftigt mot den franska revolutionen. Målet med revolutionen, att snabbt förändra det politiska styret var helt orimligt eller åtminstone oklokt.

Förändringar bör inte ske hastigt utan måste ske med hänsyn till traditioner och nationens historia. Burke använder begreppet organism för att förklara hur nationen hänger ihop och har ett gemensamt intresse. Varje del av nationen har sin roll att fylla. Nationen har under århundraden utvecklats till vad den är idag och de värden som därmed vuxit fram är större än vi här och nu kan förstå. Därför finns en fara med allt för snabba förändringar. Det kan bara leda till kaos.

Det goda som traditionerna för med sig ska bevaras och vidareutvecklas. Man är således inte motståndare till förändringar men vill att de ska ske varsamt och med omtanke.

Traditioner betonas och därför blir också traditionsbärare viktiga. Det är t ex kyrkan, rättsstaten, monarkin och familjen. Dessa för traditionen vidare och måste därför ha en stark ställning i det konservativa samhället. Statens uppgifter begränsas till militärmakt, polismakt och rättsmakt men inom dessa områden ska staten vara stark.

Organismtanken innebär också omtanke om varandra. Vi har ett gemensamt intresse av att bevara de nationella värdena och samhället ska präglas av omtanke. Välgörenhet mot de svaga och fattiga passar bra in i det konservativa tänkandet. Rösträtt är inget gott i sig. Ger man arbetare makten att vara med i beslutsfattandet så hotas det rådande samhället. De som har makten i samhället har byggt upp den under lång tid. Rikedomar har via familjeförhållanden byggts på och ojämlikheter är naturliga. Människor är olika, de har olika förutsättningar och har också olika uppgifter att fylla i samhället.