Socialismen

Socialismen vände sig i första hand till arbetarna. Man kallade dem proletärer. Den främste företrädaren var Karl Marx. Tillsammans med Friedrich Engels skrev han 1848 ”Det kommunistiska manifestet” som kortfattat och slagkraftigt sammanfattade de socialistiska idéerna. De här idéerna utvecklades senare i det omfattande arbetet ”Kapitalet”.

Enligt Marx är den tekniska utvecklingen grunden för samhällets utveckling. Den tekniska nivån eller de s.k. produktivkrafterna har utvecklats från enkla redskap mot allt mer utvecklade maskiner. Sättet att organisera produktionen kallade Marx produktionsförhållanden. Just produktivkrafterna och produktionsförhållandena är två viktiga begrepp i Marx resonemang. I det följande ska vi kortfattat försöka förklara hur Marx ser på utvecklingen och förhållandet mellan dessa två begrepp.

BILD: Marx trappa

Produktionsförhållandena är trappan medan produktivkrafterna är den räta linjen. Vid en låg teknisk utvecklingsnivå är slavsamhället effektivt. Produktionsförhållandena ligger över produktivkrafterna vilket innebär att man har en effektiv produktion. Så småningom leder utvecklingen till att slavsamhället blir ineffektivt. Det blir ett ökat gap mellan produktionsförhållanden och produktivkrafter. Sättet att organisera produktionen är hämmande för utvecklingen och till sist blir spänningen så stor att man får en social revolution. Det leder till att man får ett nytt sätt att organisera produktionen - feodalismen.

Så fortsätter utvecklingen att ske stegvis. Inledningsvis är det feodala samhället effektivt. Det är uppbyggt på jordbruk och självförsörjning till mycket stor del. Men så småningom blir spänningen åter för stor mellan den tekniska utvecklingen och sättet att organisera produktionen. Vi får ännu en social revolution och nu organiseras produktionen i stället enligt det kapitalistiska systemet.            

Mycket av Marx arbete handlade om det kapitalistiska samhället och den ökade spänningen mellan produktionsförhållanden och produktionssätt under kapitalismen. Enligt Marx skulle den här spänningen öka alltmer. Den skulle bl a yttra sig i större och större utsugning av arbetarna eftersom kravet på vinster hela tiden skulle öka. Ytterligare ett problem var att företag skulle slås samman till oligopol eller monopol och därmed upphäva den fria marknaden.

Utvecklingen går ständigt framåt. Produktivkrafterna utvecklas alltmer i form av allt modernare teknik och maskiner. Marx menade att spänningen så småningom skulle bli så stor att kapitalismen som system skulle falla. En social revolution skulle inträffa och därmed ett nytt sätt att organisera produktionen. Det nya produktionsförhållandet skulle då bli socialismen. Arbetarna kunde ta saken i egna händer och föregripa den här utvecklingen. Genom revolution kunde de ta makten och med egen kraft införa socialismen. Det var det Marx och Engels uppmanade till i Kommunistiska manifestet: ”Arbetare i alla länder - förena eder”.

Enligt de socialistiska idéerna har arbetare och arbetsgivare totalt olika intressen. Det råder en kamp mellan dessa om fördelningen av den vinst som produceras. Det råder en klasskamp.

I det socialistiska samhället ska fabriker och naturtillgångar tillhöra staten. Samhället ska sträva efter jämlikhet. Det socialistiska samhället är inte något mål i sig. Så småningom har staten spelat ut sin roll och kan upplösas. Därmed kommer man in i den slutform som Marx ser på utvecklingen av produktionsförhållanden. Då har man nått det Marx kallar kommunismen.

Så småningom växte det fram två riktningar inom socialismen. Den ena riktningen höll fast vid att det var revolution som var den enda möjliga vägen till det nya samhället. Den andra riktningen menade att man med hjälp av den allmänna rösträtten skulle kunna rösta sig fram till majoritet i parlamentet/riksdagen och stegvis förbättra förhållandena för arbetarna. Det skulle ske med hjälp av reformer och lagstiftning. Den här riktningen kallas ibland reformism eller revisionism (omskrivning).