Första världskrigets ekonomi

Kriget åstadkom en enorm förstörelse. Kriget ledde till en stor finansiell kris i Europa. Kriget hade till stor del finansierats med lån. Det ledde till svår inflation under kriget och även efter kriget. Produktionen i industrin hade svårt att återhämta sig efter kriget. Under upprustningen och under krigstiden hade en stor del av industrin inriktat sig på militär produktion. Efter kriget fanns inte marknaden för dessa produkter kvar. Varvsindustrin och stålindustrin hade vuxit sig för stora och hade en stor överkapacitet på 20-talet.

Det fanns således obalanser i världsekonomin men trots det skedde under 1925-29 en mycket snabb tillväxt - "det glada tjugotalet".

Under slutet av 1920-talet började tecknen på att världsekonomin var i obalans bli allt tydligare. Jordbrukspriserna dumpades, jordbruket kom i kris och bönderna förlorade den köpkraft som industrin behövde vilket gjorde att även denna bransch kom i kris.

Krisen förvärrades av att finansmarknaden bröt samman med start i New York 1929. Övervärderingen av företagen hade blivit så stor att när priserna på aktier började sjunka så började aktieägarna sälja för att rädda det som räddas kunde. Många hade lånat till aktieinköpen och fick sälja till priser som inte täckte lånen vilket gjorde att många fullständigt ruinerades. Börskraschen började i New York men spred sig snabbt till andra länder. Den drabbade inte bara enskilda spekulanter utan också många företag som tvingades gå i konkurs.

Hela västvärlden drabbades av långvarig arbetslöshet och depression. I många länder blev följderna både social och politisk oro.