Sverige fram till första världskriget

Under 1900-talets första decennier var de stora politiska frågorna i Sverige: rösträtt, parlamentarism och försvar. 1909 års rösträttsreform gav allmän rösträtt åt männen men det skulle dröja ytterligare 10 år innan även kvinnorna fick rösträtt.

Utrikespolitiskt hade Sverige ändrat kurs under 1870-talet från den traditionella vänskapen med Frankrike till en allt tyskvänligare politik. De växande stormaktsmotsättningarna under slutet av 1800- och i början av 1900-talen aktualiserade frågan om det svenska försvarets utformning. Försvarsfrågan hade varit uppe till diskussion flera gånger och 1901 beslöts att indelningsverket som organisationsform skulle försvinna och att staten skulle stå för kostnaderna samt att övningstiden för beväringarna skulle vara 240 dagar.

Under åren före första världskriget var försvarsfrågan återigen aktuell. Från olika högergrupper kom krav på upprustning. Kulmen nåddes med de s.k. bondetåget 1914. Tusentals bönder hade samlats i Stockholm för att inför kungen uttrycka sin oro över den uteblivna upprustningen av försvaret. Kungen solidariserade sig med böndernas krav och tog avstånd från regeringens försvarspolitik. Detta innebar att den regering som leddes av Karl Staaf och som hade haft förtroende i riksdagen avgick. Det var ett bakslag för den begynnande parlamentarismen. I dess ställe kom en ”kungaministär” som stöddes av kungen och de som stod bakom bondetåget.