Sverige under andra världskriget

När andra världskriget 1939 var ett faktum utfärdade den svenska regeringen en neutralitetsförklaring och anbefallde förstärkt försvarsberedskap. Neutralitetspolitiken ställdes på hårda prov bl a 1939 då Sovjetunionen krävde landavträdelser av Finland vilket utmynnade i de s.k. vinterkriget. Sveriges nya samlingsregering gav Finland stöd i form av humanitär hjälp, krediter och vapenleveranser samtidigt som en svensk frivilligkår deltog i striderna.

Tysklands ockupation av Norge och Danmark 1940 medförde tyska krav på transiteringar genom Sverige av trupper och krigsmateriel. Den svenska regeringen ansåg sig tvungen att tillåta den s.k. permittenttrafiken som innebar att obeväpnade tyska soldater fördes genom Sverige till Norge. Detta blev början till den eftergiftspolitik som fördes gentemot Tyskland och som tillät en fullt utrustad tysk division att genomkorsa Sverige från Norge till Finland.

När krigslyckan vände för Tyskland 1942-1943 sades permittentavtalet upp och Sverige närmade sig alltmer de allierade. Hösten 1944 upphörde allt handelsutbyte mellan Sverige och Tyskland. Från och med 1943 fick de danska och norska motståndsrörelserna stöd från Sverige.

Redan vid tiden för krigsutbrottet hade statliga organ för inrättats för att sköta försörjningsfrågorna. För att klara detta infördes ransoneringar på motorbränsle, livsmedel, textilier och andra konsumtionsvaror. En viss utrikeshandel kunde genomföras men trots detta var tillgången knapp men ingen behövde svälta och lida nöd så som varit fallet under första världskriget.