Romarriket

Enligt arkeologiska fynd har det funnits bebyggelse vid Rom sen ca 1600 f.v.t. men fortfarande på 800-talet f.v.t. fanns bara några små byar på kullarna vid floden Tibern. Roms makt skulle långsamt öka och så småningom kontrollera hela Medelhavet. Under 300- och 200-talen f.v.t. fick romarna kontroll över den italienska halvön. I södra Italien kom romarna i konflikt med ett folk som låg under grekisk kontroll. Sen ville man ha kontroll över öarna Sicilien, Korsika och Sardinen. Här hamnade man i intressekonflikt med en annan stormakt – Karthago, beläget vid den nordafrikanska kusten. Efter tre mycket blodiga krig (de Puniska krigen) stod Rom som segrare och Romariket fortsatte växa.

Fram till 117 e.v.t. växte Romarriket jättemycket. Romarna kontrollerade ett enormt område runt Medelhavet. Tiden efter 117 e.v.t. innebar försvar av gränser. En strategi som romarna ofta använde för att klara gränsförsvaret var att ta upp de anfallande folken som medhjälpare till Rom, allierade, med skyldighet att försvara gränsen. Mot slutet av 300-talet började Romarriket bli allt svårare att hålla ihop. Distrikten hade utvecklats och blivit allt mer självständiga. Samtidigt ökade det yttre trycker från främst germaner. Vid de norra gränserna skedde också en uppblandning mellan romare och germaner. En allt större andel av den romerska hären var germaner.

Ekonomiskt skedde en omfördelning av finanser från stad till land. Stora gods byggdes upp där arbetskraften var slavar och senare livegna fria fattiga män. De livegna männen var bundna till en gård, och hade inte rätt att lämna den. Det innebar en att makten flyttades ut från centrala Rom. Detta försvårade för Rom, eftersom makten var koncentrerad till centrum av Romarriket. Det blev allt svårare att styra hela riket från Rom. År 395 skedde en delning av riket i två delar, Västromerska riket med Rom, och Östromerska riket med Konstantinopel, som centrum. Inbördeskrig, yttre invasioner och inre förfall gjorde att det västromerska riket gick mot sin upplösning och år 476 föll (enligt traditionen) Västrom. Det rikare och bättre sammanhållna Östrom bestod i ytterligare ca 1000 år.