Feodalism

Man brukar beskriva feodalismen om en pyramid. På toppen stod kungen. Under honom fanns storvasallerna som gavs lön mot att de skulle ställa upp med trupper vid krig. Storvasallerna delade i sin tur ut land till undervasaller mot att dessa ställde upp med soldater. Längst ned fanns då bönderna. Länen blev ärftliga i större delen av Europa. Det gjorde också att de blev mer självständiga.

Efter antiken skedde en nedgång för penningekonomin. Handeln minskade och de stora gårdarna blev i mycket stor utsträckning självförsörjande. Feodalismen var ett sätt för kungamakten att kunna hålla en försvarsmakt trots att penningekonomin och handeln gått tillbaka. I stället för ett skattesystem som kunde finansiera en militärmakt fick kungen bygga på decentraliserad makt.

I Sverige fick feodalismen aldrig något fullt genomslag. En viktig anledning till det var att länen inte blev ärftliga.

På 1000-talet ökade handeln och jordbruksproduktionen. Det gjorde att naturahushållningen efter hand ersattes av penninghushållning. Kungen fick åter möjlighet att avlöna sina män med kontanta medel. Feodaladeln förlorade sin militära ställning då legotrupper infördes. Så började feodalismens upplösning. Systemet med storgods bröts ned då självhushållningen (naturahushållningen) inte kunde konkurrera med en ökad ekonomisk specialisering. Här spelade städernas marknader en stor roll.