Senmedeltid 1300-1500

Jordbruket

Vid 1200-talets slut var Europa överbefolkat och med små möjligheter till nyodling och befolkningstillväxt. Åkrarnas odlingskraft försämradessnabbare och avkastningen blev sämre. Europa hamnade i en resurskris. Europa var överbefolkat och när pesten / digerdöden kom vid 1300-talets mitt dog minst en tredjedel av befolkningen. Under de följande århundradena återkom pesten med jämna mellanrum vilket medförde att det tog flera hundra år innan befolkningen nått samma storlek som före digerdöden.

För dem som överlevde steg levnadsstandarden eftersom det blev gott om arbete och jord. Många bönder fick mer mark att odla och priset på säd sjönk, samtidigt som lönerna steg. Detta gällde dock inte godsägarna som blev tvungna att erbjuda större frihet och lägre arrendeavgifter till bönderna, vilket så småningom ledde till att livegenskapen försvann. Utvecklingen var likadan överallt med undantag för Östeuropa som gick en motsatt utveckling till mötes. Här behölls det feodala systemet långt in i modern tid.