Den europeiska expansionen

Från att nästan enbart ha uppehållit sig på den europeiska kontinenten kom européerna i och med upptäcktsfärderna i kontakt med många olika folk. Utifrån europeiska mått växte världen.

Innan vi går vidare ska vi titta på hur det såg ut på de "nya" kontinenterna Syd-, Mellan- och Nordamerika och Afrika innan européerna började sin exploatering.

• Nordafrika blev koloniserat redan under fenicierna och grekernas tid. Därefter tog romarna och slutligen araberna över.
• Östafrika bestod av några stadsstater.
• Central- och Sydafrika var uppdelat i olika stammar, med mer eller mindre fasta statsbildningar.

Medelhavet utgjorde den naturliga handelsvägen mellan öst och väst, syd och nord. På olika karavanvägar hade handelsvaror färdats från Västeuropa till Orienten. Stora handelsstäder hade växt upp framförallt i norra Italien, t ex Venedig, Genua och Florens. Därifrån skeppades varor vidare till övriga Europa, dels med handelsfartyg men även landvägen över alperna och därefter via floderna till norra Europa.

På 1300-talet växte Osmanska riket (Turkiet) fram som en stormakt i Mindre Asien och därmed stängdes vägarna till öst för alla kristna. Européerna hamnade i ett beroendeförhållande till araberna. De fick betala tull för att bedriva handel österut. Detta ledde till att de ville finna nya vägar att ta sig främst till Indien. Tanken var att segla runt Afrika för att ta sig dit. Handel med Afrikas västkust hade skett redan under medeltiden.