Motreformationen

Protestantismens olika förgreningar lockade många människor att överge den katolska tron. Den katolska kyrkan insåg att det behövdes en förnyelse för att stå emot de nya rörelserna, en motreformation.

Martin Luthers kritik mot avlatshandeln var inte något nytt, den hade redan förkommit inom kyrkan. Det som ansågs som det största hotet inom katolska kyrkan var angreppet på lärosatserna. Katolska kyrkan ansåg att människan frälsning skedde genom en samverkan mellan Guds nåd och människans goda gärningar. Luther menade att människans frälsning var en överenskommelse med Gud, där allt berodde på Guds nåd. En människa blir frälst endast genom tro och nåd. Detta innebar att det inte var någon grundläggande skillnad mellan präster och församlingsbor, till skillnad mot katolska kyrkans maktkomplex (påve, prästerskapets speciella ställning, avlatshandel, helgon- och relikkult).