Behandlingar

Insulinbehandling
Alla individer med diabetes mellitus, typ1 behandlas med insulin. Insulin är en av tre hörnstenar i behandlingen, de två andra är kost och motion. Insulinbehandlingen är läkarordinerad och individuell. Många individer med diabetes mellitus använder idag insulinpenna vid behandling.

Läs mer om Diabetes mellitus på Internet: www.diabetes.se

Arbetsgång vid injektionsteknik

Förberedelser

• Tvätta händerna.
• Tag fram vad du behöver för injektionen - Spruta och insulinflaska eller insulinpenna och rekommenderat hudrengöringsmaterial.
• Gör alltid följande kontroller: Rätt läkemedel, rätt dos och rätt styrka?
• Vänd pennan eller flaskan några gånger så insulinet fördelas jämt i lösningen.
• Rengör gummimembranet på insulinflaskan med rekommenderat rengöringsmedel.
• Fyll insulinsprutan med luft som motsvarar den ordinerade insulindosen.
• Spruta ner den luften i flaskan. Flaskan ska stå på bordet.
• Vänd flaska och spruta upp och ner.
• Fyll sprutan sakta med insulin. Knacka bort eventuella luftblåsor.
• Injicera.

Med insulinpennan följer instruktioner om tillvägagångssätt.

• Ladda insulinpennan med fylld ampull
• Vrid fram de antal enheter insulin på pennan, som ska ges enligt läkares ordination
• Ta av skyddshylsan på pennan
• Skruva fast en kanyl
• Ta av kanylens skyddshylsa
• Injicera

De lämpligaste injektionsområdena är:

• Skinkornas övre, yttre del:
  
  
  
• Magen:
  
  
  
• Lårens framsida:
  
  

Injicering

• Rengör huden
• Lyft upp ett hudveck på ett lämpligt injektionsställe
• Stick i nålen i 45 graders vinkel
• Injicera långsamt
• Dra ut kanylen först till hälften, räkna till 10, dra sedan ut hela
• Massera inte huden efter
• Byt injektionsställe varje gång

Efterarbete

• Släng kanylen med hylsan på i en mjölkkartong eller annan därför avsedd förpackning.
• Skriv alltid datum på nyöppnad flaska, tänk på sista förbrukningsdatum. Påbörjad flaska ska användas inom en månad.
• Insulinet förvaras svalt i kylskåp.
• Den flaska eller penna du för tillfället använder förvaras i rumstemperatur.

Oxygenbehandling

Syrgasbehandling eller oxygenbehandling är relativt vanlig på sjukhus men förekommer också i hemmiljö. Indikationer för oxygenbehandling är bl.a. kroniska lungsjukdomar som t.ex. emfysem och hjärtsjukdomar. Oxygen jämställs med läkemedel och ska ordineras av läkare. Det finns risker med oxygen, för stora doser är skadligt för kroppen. Läkarordinationen ska vara skriftlig och det ska framgå hur många liter/minut patienten ska ha och hur lång tid. Oxygenbehandling ges av sjuksköterskan, i annat fall ska det finnas en reell kompetens samt skriftlig delegering för den vårdpersonal som ska ge behandlingen.

Säkerhetsföreskrifter

Oxygen är den internationella beteckningen på syrgas, den kemiska beteckningen är O2. Oxygen kräver vissa försiktighetsåtgärder. Gasen är smak-, färg- och luktlös underhåller förbränning.

• Eld i oxygenbemängd luft kan framkalla häftig explosionsartad brand. Stäng alltid av oxygentillförseln efter behandlingen. Använd aldrig tändstickor, levande ljus eller cigarettändare i rum där syrgasbehandling pågår.
• Oxygen samlas lätt i hår och skägg hos den som behandlas. Före vistelse i rum med öppen eld måste skägg och hår kammas.
• I värme ökar oxygen sin volym. Trycket i gasflaskan kan öka så att flaskan exploderar med person- och materialskador som följd. Skydda flaskan från direkt solljus och placera den inte intill en värmekälla.
• Oxygenflaskan kan explodera om den utsätts för stötar. Flaskan ska transporteras i stjälpsäker vagn.
• Fett och olja kan självantändas i oxygenbemängd luft. Man bör kontrollera så att man inte har fett på händerna.
• Tvätta alltid händerna och använd eventuellt en skyddsrock vid oxygenbehandling.
• Kontrollera att utrustningen är noggrant rengjord.
• Vattnet i fuktflaskan ska bytas varje dag.

Portabel oxygenanläggning

Det finns två varianter av oxygenanläggningar, antingen portabel eller fast utrustning. Bilden visar en portabel oxygenanläggning.


Portabel oxygenamläggning

Fast oxygenanläggning

Antingen det finns fast eller portabel utrustning ska flödesmätaren anslutas till uttaget i väggen eller till den transportabla gasflaskan med oxygen. Fuktflaskan ska skruvas på. För att patienten ska kunna få sin tillförsel av oxygen behövs en näskateter eller syrgasmask.

Fast oxygenanläggning

Näskateter

Syrgasmask

För att patienten ska kunna få sin tillförsel av oxygen behövs en näskateter eller syrgasmask. Används näskateter ska läget kontrolleras regelbundet av vårdpersonal. Risk finns att katetern kan åka ner i matstrupen och där blåsa upp magsäcken. En patient som får oxygenbehandling behöver övervakas, men också ges stöd. Att ha andningsbesvär skapar ofta ångest och oro.

Patienten/vårdtagaren kan behöva extra dryck då oxygenbehandlingen ger torra och sköra slemhinnor i näsa och svalg.

Rensugning av luftvägar

När patient/vårdtagare av någon anledning inte själv kan bli av med slem och upphostningar kan det bli nödvändigt med rensugning av luftvägarna. Sugning av luftvägar ska endast utföras efter ordination av läkare eller sjuksköterska. Det behövs en skriftlig delegation om någon annan vårdpersonal än sjuksköterskan ska utföra sugningen. Då handlar det om sugning av de övre luftvägarna. Sugning av de nedre luftvägarna ska endast utföras av läkare eller sjuksköterska då det finns risk för komplikationer.

Det är bra att samarbeta med sjukgymnasten när det gäller andningsgymnastik. Man kan få slemmet att lossna med hjälp av bl.a. lägesändringar.

Skyddsrock och engångshandskar ska alltid användas vid rensugning. Slem och upphostningar innehåller bakterier och andra mikroorganismer.

En sug består av en sugdel som skapar undertryck. Ett sugreglage finns också för att kunna ställa in sugtrycket. En slang går från sugreglaget till en sugflaska. För att lättare rengöra sugflaskan ska det finnas vatten i botten på den. Från sugflaskan ansluts en sugslang och till den kopplas sugkatetern.

Skötsel av kateter i urinblåsan

Kateterisering av urinblåsan innebär att en tunn slang förs in i blåsan. Det är framförallt sjuksköterskor som utför kateterisering och det får ske endast efter läkarordination.

Om annan vårdpersonal utför detta ska reell kompetens och personlig delegering finnas.

Kateterisering medför alltid en risk för infektion.

De indikationer som kan finnas för kateterisering av urinblåsan är:

• för att tömma blåsan i samband med operation
• om tömning av blåsan är försvårad p.g.a. förträngningar i urinröret eller vävnader runt omkring
• när vätskebalansen ska kontrolleras och mätning ska ske av timdiures
• när läkemedel ska installeras (tillföras) i urinblåsan.

När katetern ligger kvar i urinblåsan kallas det KAD ( Kateter à demure). Om katetern inte behöver vara kvarliggande används en tappningskateter. Vid installation av kontrastmedel vid röntgenundersökningar eller läkemedel används en tappningskateter.

Vid kvarliggande kateter i urinblåsan är det särskilt viktigt med noggrann hygien. Tvättning av nedre toalett bör ske morgon och kväll. Även kateterslangen behöver tvättas av. Patient eller vårdtagare med kvarliggande kateter (KAD) bör dricka mycket. Vid ökad urinutsöndring minskar bakterietillväxten i urinblåsan.

Arbetsgång vid kateterinsättning:

• Hygienen vid insättandet av kateter måste vara ytterst noggrann. Se till att tvätta händerna innan och ta på ren skyddskrock. Använd sterila handskar. En personal kan assistera.
• Nedre toalett ska vara gjord innan kateteriseringen.
• Man använder ett sterilförpackat kateterset och en sterilförpackad kateter.
• Assistenten hjälper till vid uppdukningen men får ej vidröra det sterila området.
• Lägg steril bedövningsgel både på katetern och i urinröret.
• Vänta några minuter så att gelen hinner verka.
• För in katetern i urinröret med en steril pincett.
• När katetern ligger i rätt läge rinner urin ut genom katetern.
• Fixera katetern i urinblåsan genom att fylla den ballong som finns i kateterns främre del med sterilt vatten eller Natriumklorid.
• Koppla en urinpåse (uribag) till katetermynningen.

Byte av uribag

Urinuppsamlingspåsen eller uribagen ska bytas morgon och kväll samt vid behov. Det finns också tömbara urinuppsamlingspåsar som töms vid behov.

Arbetsgång vid byte av uribag:

• Tag på skyddsrock och engångshandskar.
• Lägg en pappershandduk under skarven mellan uribag och kateter.
• Sätt en slangklämma om katetern.
• Skilj kateter och uribag.
• Ta bort skyddshylsan på den rena uribagens slang.
• Koppla samman den rena uribagen och katetern.
• Sätt skyddshylsan på den orena uribagen.
• Glöm ej öppna slangklämman runt katetern.
• Ta in uribagen i sköljrummet och kontrollera om urinen ska mätas.
• Töm urinen i spoldesinfektorn alternativt toalettstolen.
• Ta av handskarna och tvätta händerna.