Provtagningar, behandlingar och undersökningar

Hoppa direkt till:
Provtagningar
Blodprovtagning
Hygien
Faecespovtagning
Urinprovtagning
Urinodling
Sårodling

Delegering
Som vårdpersonal kommer man att utföra vissa provtagningar, undersökningar och behandlingar. För att få utföra vissa av dessa moment behövs en delegering från sjuksköterska. Den ska oftast vara skriftlig. Denna delegering innebär att du får genomföra vissa arbetsuppgifter självständigt. En delegering är alltid personlig och tidsbegränsad. I gengäld krävs att du tar ansvar för att du är väl förtrogen med de uppgifter du åtar dig att utföra. Vissa moment som är mindre vanliga kan du senare vid behov få utbildning på att utföra på en kommande arbetsplats.

Du ska aldrig utföra en uppgift du inte till fullo behärskar.
Om misstag görs kan detta medföra stora lidanden för vårdtagaren/patienten.

Det är viktigt att skilja på formell och reell kompetens för en arbetsuppgift. Den formellakompetensen får man genom att lära sig en viss uppgift teoretiskt under en utbildning. Den reellakompetensen får man genom att utföra och få erfarenhet av en viss arbetsuppgift i den praktiska verksamheten. Enligt SOSFS 1997:14 är det endast högskoleutbildad vårdpersonal som har formell kompetens. Om du som undersköterska har reell kompetens kan du få en skriftlig delegering att utföra vissa arbetsuppgifter som vissa provtagningar, undersökningar och behandlingar.

Läs vidare i Författningshandboken SOSFS 1997:14 eller www.sos.se

Provtagningar

Läkaren behöver ofta diagnostiska hjälpmedel för att kunna fastställa orsaken till patientens medicinska problem. Dessa hjälpmedel kan t.ex. vara olika röntgenundersökningar, urin- och blodprover. Provtagningar och laboratorieanalyser görs för att:
· diagnostisera sjukdomar/få säkrare diagnoser
· spåra smittbärare
· följa olika sjukdomars förlopp och se behandlingsresultat
· följa olika läkemedels koncentration i kroppen

Provtagningar kan göras på blod, urin, faeces (avföring), uppkastningar/kräkningar och sekret från näsa och svalg. Vid olika sjukdomar reagerar kroppen med att öka eller minska utsöndringen av olika ämnen. Dessa förändringar i kroppsvätskorna kan sedan analyseras på klinisk-kemiskt laboratorium resp. kliniskt-mikrobiologiskt laboratorium. För att laboratoriet ska kunna analysera ett prov måste remiss skrivas. Läkaren ordinerar provet men remissen iordningställs av sjuksköterska eller undersköterska innan provtagningen.

Remissen ska alltid följa med provet och innehålla patientdata, remitterande klinik/avdelning, remitterande läkare, önskad analys, provmaterial (urin, blod osv.) och provtagningsdatum. Vissa prover tas rutinmässigt på alla patienter som söker vård på mottagning eller läggs in på sjukhus. Exempel på rutinprover är B-SR (Blodsänkningsreaktion), B-HB (blod-hemoglobin), U-glucos (urin-glucos) och U-protein (urin-protein).

Blodprovtagning

Blodprover kan utgöras av artärblod, ven- och kapillärblod. Ven- och kapillärpunktion utförs av sjuksköterska men kan delegeras till undersköterska. Artärpunktion utförs endast av läkare och specialutbildad sjuksköterska.

Läs mer om Blodprov på Internet: www.netdoktor.se
När du kommer in på hemsidan, klicka på Hälsa, därefter klickar du på: Hjärna, huvudvärk och epilepsi.

Hygien

Vid all provtagning på blod, urin och avföring ska hygieniska principer tillämpas. Hygienen är ytterst viktig för att förhindra att smitta överförs från vårdtagare till personal och tvärtom. Tvätta alltid händerna innan provtagningen. Använd engångshandskar och skyddsrock eller plastförkläde. Vid smittorisk ska dubbla handskar användas.

Faecespovtagning

F-HB (faeces-hemoglobin) är det vanligaste avföringsprovet. Det tas för att påvisa blod i avföringen (faeces).

Bild På Hemocult

Arbetsgång vid faecesprovtagning:
· Tvätta händerna och ta på skyddsrock och engångshandskar.
· Skriv vårdtagarens data på testförpackningens utsida.
· Öppna testförpackningen.
· Ta en liten mängd avföring på en spatel och stryk ut det tunt inuti testpapperets cirkel.
· Kasta spateln i avfallspåse.
· Tillsätt 1 droppe reagenslösning och slut till testpapperets lock.
· Öppna det perforerade fönstret på testpapperets baksida och tillsätt ytterligare 1 droppe reagenslösning.
· Avläs efter 30 sekunder eller efter den tid som angivits på testpapperet.

Ingen färgförändring = negativt
Blå färgförändring = positivt

Anteckna resultatet!

Provtagning för odling görs för att påvisa eventuella sjukdomsframkallande bakterier i avföringen. Vid provtagningen ska inte avföringen ”förorenas” med bakterier utifrån.

OBS
Bild i utb.litt sid. 208

Arbetsgång:
· Tvätta händerna och ta på skyddsrock och engångshandskar.
· Doppa en steril öronpinne på några ställen i avföringen.
· För ner öronpinnen utan att vidröra rörets innerkant.
· Bryt av pinnen så att locket kan skruvas på.
· Torka av rörets utsida med 70 % sprit.
· Sätt på etikett och kontrollera att vårdtagarens data.
· överensstämmer med dem på remissen.
· Analysen görs på mikrobiologiskt laboratorium.

Urinprovtagning

Kemisk analys med testremsor finns i många olika utformningar. Dessa snabbtester innehåller remsor som är impregnerade med kemiska reagens känsliga för olika urinkomponenter t.ex. glucos, portein, ketoner, ph och blod. Prov bör utföras på nykastad, färsk urin.

Arbetsgång
· Tvätta händerna och ta på skyddsrock och engångshandskar.
· Öppna förpackningen (burken) och plocka ut en testremsa.
· Tillslut locket på förpackningen omedelbart.
· Doppa testremsan i urinbägaren.
· Stryk av överflödig urin mot bägarens kant.
· Avläs resultatet genom att jämföra färgen på stickans reagensfält med färgskalan på förpackningen, efter 60 sekunder.

Töm ut urinen, kasta engångsbägaren, testremsan och handskarna i avfallspåse. Tvätta händer och ta av skyddsrock.

Urinodling

Provet görs för att påvisa vilken bakterie i urinen som förorsakar infektion. När vårdtagaren lämnar provet bör urinen ha varit i blåsan minst 4 tim. Provet från urinen bör inte tas från början av urineringen, utan i mitten. Provet skickas tillsammans med remiss till mikrobiologiskt laboratorium. Efter provsvar kan man ge ett antibiotikum som verkar direkt på bakterien.

Sårodling

Sårodling görs för att fastställa vilken bakterie det är som förorsakar en infektion och därefter ordinera rätt antibiotikum. Sårodling görs t.ex. från ett operationssår. Provet skickas med remiss till mikrobiologiskt laboratorium.

Läs mer om olika provtagningar och provtagningsanvisningar på Internet: www.labmedicin.hs.se/