Liberalismen

Själva ordet liberalism kommer av latinets liber, som betyder fri.Liberalismens ledord är frihet, människan vet bäst själv hur hon skall leva sitt liv. Staten skall inte styra hur människan skall leva, statens roll skall vara begränsad. Den liberalism som uppstår under 1800-talet byggde bl.a. på 1700-talets franska upplysningsfilosofer (Rousseau, Voltaire och Montesqueiu). Den klassiska liberalismen menar att människan i grunden är god och hon kan själva fatta kloka och rationella beslut genom hennes förnuft. Därför skall staten ge människan så mycket frihet som möjligt och endast skydda och garantera människornas fri- och rättigheter. Hur människorna väljer att leva är upp till dem själva men man får inte utnyttja sina friheter så att man inkräktar på andras fri- och rättigheter. Till exempel så kan jag inte välja att köra på vänster sida av vägen bara för att jag anser att det är min rättighet. Då blir konsekvenserna av mitt handlande att jag hindrar någon annan.

Liberalismens grundare var bl.a. Adam Smith och John Stuart Mill. Men liberalismen föregicks av utilitarismen som utvecklades av bl.a. Jeramy Bentham.

Utilitarismen är ett förhållningssätt där man bedömer handlingar efter dess resultat, ett konsekvensetiskt förhållningssätt. Man brukar sammanfatta utilitarismen med ”största möjliga lycka åt största möjliga antal”. Om ett politiskt beslut resulterar i 20 nöjda människor och ett annat resulterar i 40 nöjda människor så är det senare att föredra. Vidare om ett beslut innebär att 20 blir nöjda men 10 blir missnöjda så skall man, enligt en utilitaristisk princip, genomföra det beslutet. Som när det gäller alla former av idéer och filosofier så har kritik framförts mot utilitarismen. Den vanligaste kritiken mot utilitarismen är att det är mycket svårt att förutsäga vilka konsekvenser en handling får. Det beror också på när man skall värdera resultatet, direkt efter handlingen, ett år efter den eller två år?

Den ekonomiska liberalismens förgrundsgestalt är Adam Smith Han publicerade The Wealth of Nations (sv Nationernas välstånd) (1776) och kallas också för nationalekonomins grundare. Han byggde på Benthams idéer. Smith menade att ekonomin skulle skötas av marknaden, dvs. staten skulle inte styra hur ekonomin skulle fungera. Staten skall föra en passiv ”låt gå” politik eftersom man menar att staten gör mindre skada genom att inte ingripa istället för att göra det. Genom utbud och efterfrågan skapas en marknad som gynnar alla medborgare. Detta skapar välstånd och ett rikt samhälle. När en människa själv arbetar i eget intresse så leder det till ett bättre resultat och därmed gynnar det samhället i stort. Smith menade också att frihandel och fri konkurrens skulle minska konflikterna och till slut också leda till världsfred.

Socialliberalismens grundare var John Stuart Mill. Han tog del av de utilitaristiska idéer som skapats av Bentham och den liberalism som utvecklats av Smith. Mill utvecklade dessa till vad som brukar kallas socialliberalism. Socialliberalismen betonar de fri- och rättigheter som den klassiska liberalismen lyfte fram men det finns också ett socialt inslag. Staten bör inte föra en ”låt gå” politik. Staten skall garantera den sociala välfärden, staten skall gå in där människor far illa. Detta kan innebära att staten står för sjukvården. Mills socialliberalism lyfte också fram ett jämställdhetsperspektiv, kvinnan jämställs med mannen. Kvinnan har samma värde som mannen i Mills socialliberalism. Detta var mycket kontroversiellt att tycka detta i 1800-talets England. Jämställdhet var absolut inte så självklart som det är idag.